Anna Lindström

Hur kom det sig att du började skapa? 
Jag har målat och ritat ända sedan jag var liten och fick tidigt mycket uppmuntran och beröm. Min mamma gav mig en ask med akvareller när jag var 8 år och därefter ville jag testa olja, sen akryl och ungefär allt jag kunde komma över. Som barn målade jag ofta om möblerna i mitt eget rum och hade olika fantasifulla projekt på gång – ungefär som nu.

Har du någon utbildning eller är du helt autodidakt? 
Jag har gått på två olika konstskolor som varit väldigt fria. Rent tekniskt har jag lärt mig det mesta på egen hand. Däremot har jag utvecklats tanke- och idémässigt genom konstskolorna. Jag tror det viktigaste på en konstskola är tiden man får. På det stora hela tror jag inte lärarna påverkat mig särskilt mycket i mitt skapande, jag har alltid hållit mig på min egen kant och kanske inte behövt så mycket hjälp. Men vi har haft många spännande diskussioner om konst som jag tyckt väldigt mycket om. En lärare till mig sa en gång:” Man är bara dum om man tror att man kan lära någon annan att måla”. 

Beskriv din konst, vad vill du uttrycka med den?
Jag arbetar utifrån olika teman. Ett av dem är min konst kring livmodern. Temat har handlat om sjukdomar som kan uppstå i livmodern, graviditet, fertilitet/infertilitet, klimakterium, menstruation och sexualitet. Ja, ungefär allt som detta organet kan vara inblandat i. I temat återkommer jag ofta till livmodern som en symbol för naturens kretslopp. Jag återkommer också ofta till livmoderns autonomi i kroppen, ibland ser jag den som en egen liten individ som inte riktigt går att tygla dithän man själv vill alla gånger. Nu ser jag det temat till stora delar som avslutat och arbetar nu parallellt med två nya teman: tvåsamhet och klimatförändringar. 

Beskriv din konstnärliga process och hur arbetet brukar gå till!
Jag får ofta upp en bild i huvudet av vad jag vill göra. Eftersom jag arbetar med lite olika uttryck kan processen ibland bli lite olika. Men ofta börjar jag med att fotografera referensbilder om det behövs och kanske göra olika färgkartor för att plocka fram färger jag vill arbeta med. Jag börjar oftast med en bakgrund jag tycker om och därefter växer bilden in i bakgrunden. Jag ändrar och funderar massor fram och tillbaka tills bilden reflekterar vad jag vill få fram. Jag ser det som att jag arbetar både med en realistisk värld och en mer abstrakt – mötet mellan dessa världar och balansgången är väldigt rolig att utforska. 

Hur ser du på det community som börjat växa fram på nätet utanför den traditionella konstvärlden (att få följare via instagram tex). Påverkar denna typ av marknad konstnären, medvetet eller undermedvetet ? Hur påverkas konsnärskapet som yrkesidentitet?
Utan instagram och Facebook hade jag inte existerat som konstnär. Konstvärlden upplever jag som väldigt exkluderande och tillsluten. Jag tror instagram kan vara en möjlighet för oetablerade konstnärer att kunna slå igenom. Alla behöver inte filtreras genom etablissemanget och klättra i hierarkin, ha rätt kontakter eller tur. Digitala medier har blivit ett sätt att sänka trösklarna för att kunna nå ut till människor med sin konst.

Hur ser stödet för konstnärer ut där du bor? Finns det utrymme för konstnärer att ställa ut tex? Hur känner du i för kulturpolitiken där du bor? 
Det finns en hel del olika alternativ om man vill ställa ut sin konst, allt ifrån Ideell konstförening till olika gallerier. Det finns även ett konstmuseum och en konstförening. 

Just nu arbetar kommunen med att ta in intresseanmälningar från konstnärer som vill hyra ateljé i en större byggnad med flera separata rum. Detta hoppas jag mycket på, då det idag saknas ytor att samverka med andra verksamma konstnärer på.

Vad önskar du av framtiden? 
Jag skulle nog vara lycklig om jag fick fortsätta med min konst i så stor utsträckning som det är möjligt och kunna kombinera med någon form av deltidsarbete. 

Har du några råd att ge aspirerande konstnärer?
Tro på din konst och definiera den noga för dig själv. Vad tycker du är bra? Vad vad vill du uppnå? Var sedan stenhård i din tro på dig själv. Jag tror att man måste ha sin definition av sin konst klar för sig själv, så att man vågar fortsätta utvecklas och experimentera oavsett om andra gillar eller inte gillar det man gör.